...ja, vi verkar ha hamnat där...Filip har ett tag klängt i mina byxben halva dagarna. Ser han mig inte så skriker han. I förrgår kväll, när jag va på tjejmiddag, så ringde Martin. F hade somnat gott i vanlig tid men sen vaknat efter ett par timmar och skrek otröstligt i 45 minuter, så då kilade jag hem en sväng och vi hjälptes åt - så somnade han. Men inte sover han hela natten sen inte...välling vid ca 02 och sen bökar och snurrar resten av natten - så mycket sömn blir det inte. Hittade denna text på nätet som är från "Trotsboken":
9 månader:
Separationsfasen, det absolut jobbigaste språnget under barnets första år. Barnet klänger otroligt mycket, sover dåligt, äter dåligt, kan bli ilsk och gnällig och frustrationen är stor hos både vuxna och barn. Det är nu som det händer mest saker, många barn är otroligt frustrerade precis innan de lär sig krypa och när de bemästrar den konsten kommer nästa sak… mamma är inte samma individ som barnet! Barnet kan bli oroligt, speciellt vid insomning och under sömnen, och vaknar till flera gånger för att kolla så mamma finns kvar.
Vid den här åldern har barnet sin första förälskelse, i mamma och pappa. Att få små kärleksbett, nyp, luggningar är inte ovanligt. Inte heller att få ett barn som verkar sitta fast på en som ett plåster. Ingen annan duger än mamma (och/eller pappa).
I natt hade vi dessutom Elina i sängen. Hon va på Harry Potter-premiär igår och filmen va rätt läskig tydligen...så hon kunde inte sova. Ja, så jag kanske ska ta en tupplur nu medans lillkillen sover :-) TUR att denna fas är övergående. Vi som ska ha barnvakt på lördag och gå på Team Westholms årsfest..få se hur det går. Får nog ta med mig bilen så jag kan åka hem en sväng om det behövs, man får ju lite dåligt samvete om han ska va jätteledsen bara för att mamma och pappa ska på kalas.
Nähä, lite vila nu då och sen "Pinglan".
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar